När nu alla och envar tar avstånd från World of Wokeraft, och varenda #metoo-raid ska vara glömd, finns anledning att hjälpa de stackars feminism-avhopparna med några vettiga tolkningar av det härke av dumheter som de försöker avprogrammera sig själva från. Vilka små delar av babyn kan få bli kvar i badvattnet?
Jo: Det är faktiskt rätt att hata penisen.
SCUM - Society for Cutting Up Men - kanske inte bokstavligen handlar om att klippa av mäns penisar (eller så gör det det, jag minns faktiskt inte och det är hur som helst klart i linje med andemeningen), men kom under en period att handla om det i i sin svenska debattinkarnation. Nidbilden av feminism - till icke obetydlig del överlappandes med faktiskt feminism - handlade om kukhat, och kukhat är fult och fascistiskt.
Eller är det?
Låt oss vända blicken mot fåglarna. Tittar vi på taxonomin ser vi att dessa, om vi bortser från de strutsartade och de hönsartade, består av den artrika överordningen neoaves. Det är främst här vi finner vackra fjäderdräkter, sofistikerade parningsdanser, intelligens och prestigehierarkier, etcetera högintressanta egenskaper och beteenden.
Darwin noterade att domesticerade djurarter är mer variabla än vilda. Förklaringen är att en malthusiansk verklighet selekterar för mean, lean [relevant egenskap]-machines. Allting strävar mot en optimal form. Suboptimala former undanbedes och selekteras bort.
Det fina med evolutionsteorin är att den förklarar varför naturen ser ut att ha ett syfte fast den inte har det. Men människor har syften. För domesticerade arter gäller andra selektionstryck än de malthusianska, eftersom de selekteras för att till exempel vara korvar som passar i kaninhål (taxar) eller vara snälla mot barn av andra arter (golden retrievers). Myotoniska getter är ett bra exempel på att domesticerade djur utvecklas under ett annat urval än det naturliga, som ju aldrig skulle ha släppt igenom djur som svimmar av skräck när de ser ett rovdjur.
Men även i naturen förekommer svårförklarade former. Påfågelns stjärt är ett typexempel. Det är inte den mest optimala formen om vi räknar effektivt spenderade kalorier. Den här typen av extravagans förklaras oftast genom sexuell selektion, som alltså är en annan urvalsprincip än det naturliga urvalet. Det naturliga urvalet handlar om vilka som överlever - dessa organismers anlag blir vanligare, relativt organismers anlag som inte överlever. Men inom spannet för överlevnad finns det utrymme för ytterligare en selektionsprincip - vilka som lyckas föröka sig.
I grund och botten handlar det om att manligt och kvinnligt är två helt olika strategier. Den kvinnliga är dyr men säker; den manliga är billig men osäker. De kvinnliga könscellerna innehåller massor av värdefull näring och är typiskt sett begränsade till antalet, medan de manliga könscellerna är enkla sprattlande molekyler som återbildas ad infinitum. Lite beroende på vilka arter vi talar om så är det också oftast äggbäraren som blir bärare av barnet under ett havandeskap - som tar risken som det innebär att föda ut barnet - och som sen vårdar barnet på ett kostsamt sätt.1
Typiskt sett vill alltså manliga organismer - spermiebärarna - exploatera de kvinnliga äggbärarnas reproduktiva resurs. Därför är kvinnan det selekterande könet, som väljer vems spermier som ska få nå hennes ägg. Mannen utvecklas under det selektionstryck som är kvinnans preferenser, på samma sätt som taxen och de myotoniska getterna utvecklats under det selektionstryck som är människornas avel. Sexuell selektion handlar om att män måste konkurrera om kvinnors gillande. Äggbärarnas roll är att välja spermiebärare.
En annan strategi är att helt enkelt stjäla äggbärarens reproduktiva resurs; att para sig med våld, mot äggbärarens vilja. Detta måste betraktas som osoft, eftersom det inskränker äggbärarens möjlighet att välja hur hon investerar sin dyrbara reproduktiva resurs. Vi citerar en känd (?) skrift:
En rationell människa med en strävan bort från allsköns sexualmoralism, kan frestas att likställa sexuellt våld med annat våld. Vad är väl våldtäkt, annat än en specifik form av misshandel? PI-modellen ger emellertid en teoretisk förklaring för den empiri som visar att våldtäkt uppfattas som en mycket större kränkning än en misshandel av motsvarande grad. Eftersom kvinnans PI nödvändigtvis är högt, och hennes reproduktiva potential därmed är begränsad, är kraftig aversion mot ”PI-stöld” någonting som borde ha selekterats för. Att få bibehålla rätten till sitt reproduktiva val är väldigt viktigt för det PI-intensiva könet, ur ett evolutionärt perspektiv.
Dessutom kan det ha selekterats för att kvinnor ska signalera till sina befintliga partners att en våldtäkt verkligen är ofrivillig, för att inte väcka misstankar om systematisk otrohet och faderskastvivel – en paranoia som kan ha selekterats för gällande män. Eftersom det är lättast att övertyga någon om man är ärlig, bör en sådan adaption helt enkelt vara att man som kvinna verkligen, djupt och innerligt, mår dåligt av att bli våldtagen.
Givetvis behöver inte det uppenbara faktum att det är obehagligt att utsättas för sexuellt våld, härleda ur evolutionsteorin. det är inte desto mindre intressant att notera att empirin även i det här fallet passar bra med teorin. Dessutom är det knappast a priori självklart att rape trauma syndrome ska existera. Eftersom det är ett så distinkt och allmängiltigt syndrom, med starkt negativa och ofta hindrande symptom, kan vi föreställa oss att det ska ha en evolutionär orsak. Vi måste annars förvånas över att evolutionen inte har selekterat för anlag för att bara skratta bort övergreppen och gå vidare.
Nå. Manligt och kvinnligt är reproduktionsstrategier, och olika strategier kräver olika verktyg. Ägget är dolt och svåråtkomligt, för att säkra kvinnans fria val i vem hon ska investera sin dyrbara resurs i. Spermien är ett dampigt litet virus som vill låta sig bäras av vindarna och landa i ditt morgonkaffe.
Penis är ett strålande verktyg för att tränga in i kvinnor med. Ett utstickande injektionsverktyg som bara vill in i hål och spruta.
Kan ni gissa vilka som inte har penis?
Du gissade rätt. Neoaves. De penislösa fåglarna.
Strutsliknande och hönsliknande fåglar har verkligen sina meriter. Inte minst kasuaren. Men, det är inte minst inom neoaves som de verkligt imponerande fallen av sexuell selektion uppträder. Paradisfåglar. Högintelligenta kråkfåglar.2 Och det som inte minst förenar neoaves är att de saknar penis.
Penisen är vapnet med vilket man våldtar. Så knullar även den fläckiga hyena-matriarken sina hanar i röven med sin mäktiga pseudopenis. Redan Plinius d.ä., 23–79 e.Kr., hade svårt att få ihop det:
It is the vulgar notion, that the hyæna possesses in itself both sexes, being a male during one year, and a female the next, and that it becomes pregnant without the co-operation of the male.
En förklaring till varför neoaves har så hög föräldrainvestering, och så extrema uttryck för sexuell selektion, är att man har evolverat bort från våldtäktsstrategin. När ägget inte längre kan befruktas med våld måste fåglarna istället gå in i en kapprustning där idel fetare fjäderdräkter och dansuppvisningar krävs för att vinna honans uppskattning.
Feministerna (eller nidbilds-feministerna?) hade verkligen helt rätt. Kuken är ond. Om alla bara hade kloaker så hade vi inte haft sexuellt våld, och därutöver hade vi haft mer ansvarstagande fäder (högre PI) som till yttermera visso hade varit både stiligare och smartare i sin iver att impa på damerna.
När forcerad kopulation utgår som alternativ - när man inte kan våldta - ökar den sexuella selektionen. Eller snarare: Den sexuella selektionen selekterar vanligen även för våldtäktsmän, men utan våldtäktsstrategi kommer äggbärarens preferenser vara den allenarådande selektionsprincipen. Inte spermiebärarens förmåga att med våld exploatera äggceller.
Vi kan tänka oss att penisen motverkar utvecklingen av intelligens, humor, skönhet, till förmån för egenskaps klustret “empatistörd-kåt-och-sneaky.”
Du kanske undrar: Gräsänder då? De våldtar ju.
Precis. Änder tillhör inte neoaves.
Du: Men hanarna har ju vackra gröna huvuden som tyder på sexuell selektion utifrån honornas preferenser?
Att gräsänderna våldtar i så stor utsträckning tar i ett första steg bort honans partnerval. Gräsänder har ganska stora penisar som också är korkskruvsformade vilket fungera bättre för våldtäkter. Däremot har honorna selekterats för att också ha korkskruvsformade könsorgan men i motsatt riktning, vilket försvårar för våldtäktshanarna. En gissning är att denna kontra-strategi återfört något av selektionsmakten till honorna, och att honorna sedan av någon anledning premierat änder med gröna huvuden.3
Det känns som att vi kan dra ännu en slutsats ur det här, utöver kukens ondska. Lita aldrig på en man med korkskruvsformad penis.
Inte ens om han har snyggt, grönt huvud.
Variationen är dock stor inom djurvärlden, som sjöhästar, spindlar, clownfiskar, fläckiga hyenor med flera kan få exemplifiera.
Nämnda påfåglar är dock störande nog hönsfåglar av familjen fasanfåglar. Kanske kan teorin räddas av att taxonomin verkar vara under rekonstruktion.
Att tillsynes random egenskaper selekteras för sexuellt kan ha att göra med “runaway sexual selection.” Tanken är att honor selekteras för att premiera egenskaper som premieras av andra honor, eftersom deras avkomma då får egenskaper som är attraktiva. Om andra honor gillar gröna huvuden kommer söner med gröna huvuden vara mer framgångsrika. Artens “evolutionära norm,” eller vad vi ska kalla det, blir ett mäktigt selektionstryck.