Funderade lite häromdagen och då dök denna frågeställning upp i mitt huvud och jag insåg vad jag svarat på den och hur det påverkat mig. Det självklara svaret för mig har länge varit just att “det spelar ingen roll” när jag skaffat en ny påse att självmedicinera mig med.
I denna stund landade jag i hur otroligt destruktivt jag använt detta för att ursäkta mitt beteende för mig själv. För om sanningen ska fram, vilket är meningen med denna blogg, så har resultatet av hur jag besvarat denna fråga spelat en oerhörd roll över hur jag hanterat livet.
Det ärliga svaret är alltså att varenda litet val jag gör spelar roll. Flera små val ackumuleras och leder till ett resultat, oavsett vad jag vill eller inte, och det leder mig till en annan sak jag knådat på med min mentala bakmaskin kallad hjärna.
Något jag lärt mig under livets gång är att den kunskap jag förskaffat mig tenderat att växa på märkliga sätt. Två till synes helt orelaterade ämnen som kombineras och därur uppstår en symbios. Jag samtalade med en kollega om detta och på det jobb vi hamnade på dök ett väldigt bra exempel på detta upp.
Vi skulle felsöka en värmepump som inte gav rätt värme ut i systemet. En sådan maskin gör detta genom två värden: ÄR-värdet som är den faktiska temperaturen som systemet har, och BÖR-värdet vilket är den temperatur som vi vill att systemet ska ha.
Det visade sig att givaren (sensorn som mäter värme) som mäter ÄR-värdet hade problem och att systemet därför inte fungerade som det skulle. Reflekterande över detta med den kunskap jag har om personlig utveckling insåg jag något intressant.
Jag som människa har också ÄR- och BÖR-värden.
Sen att människan är ett oerhört mycket mer komplext system med psykologi, anatomi m.m. är ett faktum. MEN för mig fanns det ändå intressanta insikter att hämta här.
För jag insåg att om jag hela tiden lever i mitt BÖR-värde, vilket jag ser som den personen jag önskar att vara och allt som det innebär, utan att reflektera över mitt ÄR-värde, så blir effekten att hela systemet blir stressat, eller defekt. För jag har köttat på utan att känna in vart jag är just nu, och de senaste veckorna i nykterhet så har jag verkligen tvingats att vara i nuet (den enda plats där ÄR-värdet kan mätas). Så fort jag fokuserat för mycket på BÖR-värdet och hur jag önskat att livet ska vara så har det orsakat stress och negativa känslor.
Jag tror att jag mår bra av att ha ett BÖR-värde, för att det ger mig en riktning att röra mig mot, men om jag inte känner in mitt ÄR och där jag är just nu så är det som att jag inte har en stabil grund att stå på, och i skrivande stund behöver jag vila. Jag behöver släppa taget om allt jag vill ska hända för en stund och bara vara i mig själv, utan att slå på mig själv för att jag inte rör mig mot mitt BÖR-värde, så att jag kan justera systemet, och eventuellt även mitt BÖR-värde.
För där jag är just nu är på en vinglig plats.
Jag har genom nästan två tredjedelar av mitt liv använt drogerna som en käpp för att hanterat alla de känslor som livet kastat på mig då jag inte har haft verktygen för att hantera dem. Men under åren har jag skaffat mig några av dessa och det som hänt nu är att jag släppt taget om denna käpp.
Om det inte hade känts vingligt just nu så hade det varit märkligt, och jag är OK med detta. Jag behöver lära mig att leva utan stödhjul och jag är övertygad om att det är fullt möjligt om jag är öppen för det och accepterar mitt ÄR-värde.
Tack för att du läst och tack för mig för denna gång,
I all kärlek åt alla jävla håll möjliga & från mitt hjärta till ditt,
KARL
Hej kära Kalle! Det är så spännande att följa dina kloka tankar om vem du är, vill vara och vad som hänt och händer med dig när du väljer att vara nykter. Att vi använder alla våra kunskaper och erfarenheter i livet till att förstå saker som vi aldrig ställts inför förr känner jag oxå igen. Det är som att vi bara får puzzelbitar vi saknar från ingenstans och så plötsligt så ser vi bilden....så spännande. Och det blir bara bättre med tiden.