Kristerssons dimridåer och felaktigheter om Ukraina och Nato
En falsk världsbild är grunden för att snabbt få in Sverige i Nato - ett oåterkalleligt steg mot krig
Idag höll statsminister Ulf Kristersson pressträff tillsammans med utrikesminister Tobias Billström och försvarsminister Pål Jonson. Jag skulle kunna klandra mig själv för att jag genom min röst i valet bidrog till att dessa män kom till makten. Men det gör jag inte, av den enkla anledningen att den tidigare S-regeringen för ett år sedan stod och höll presskonferenser om de inskränkningar i grundlagsfästa rättigheter som de då hade infört. Så jag tror inte att det spelar någon roll vilken regering vi har.
Jag ska gå igenom vad ministrarna sa i urval och bemöta deras påståenden, som jag till stor del finner falska och missledande.
Kan Ukraina vinna kriget?
Kristersson börjar med att betona hur viktigt det är att Ukraina vinner kriget mot Ryssland samt hur riskfyllt det är för alliansfria länder om Ryssland vinner. Det här är ett uttryck för hela det politiska etablissemangets krigshets just nu. Jag har i en artikel, Full fart mot Poltava, beskrivit det övermod och den krigslust som gripit etablissemanget.
Ryssland kommer att vinna kriget i Ukraina. Det är ingen tvekan om det. Jag kommer i en annan artikel att gå in mer i detalj på varför. Ryssland mobiliserar nu för fullt krig och deras offensiv har redan börjat. Medierna har gett en helt falsk bild av Rysslands svaghet och Ukrainas framgångar. I själva verket har Ukraina haft mycket större förluster än Ryssland och det är skälet till att de nu desperat vill ha mer vapen. Ryssland bedriver just nu en inringning av en stor ukrainsk styrka i Bakhmut. Ukraina har ingen chans att besegra Ryssland, ens om Natoländerna och Sverige tömmer sina vapenförråd.
Tredje världskriget
Det finns dock en annan möjlighet än en ren seger för Ryssland över Ukraina. Den möjligheten är att Nato, på ett eller annat sätt, går in i kriget. Nato, med USA i spetsen, bedriver för närvarande ett proxykrig mot Ryssland i Ukraina. Men om Nato aktivt går in i kriget och direkt konfronterar Ryssland, då har vi ett tredje världskrig.
Därför är det särskilt oroande att statsministerns nästa punkt är att poängtera att ingenting just nu är viktigare än att Sverige och Finland går med i Nato.
För om man tar båda statsministerns viktigaste punkter:
Att Ukraina måste vinna kriget mot Ryssland
Att ingenting är viktigare än att Sverige går med i Nato
och slår ihop dem med de fakta jag presenterar:
För att hindra Ryssland att vinna kriget måste Nato gå in i kriget
Om Nato går in i kriget betyder det ett tredje världskrig
så ser man lätt att vi kan dra följande slutsats:
Kristerssons riskerar att ta Sverige in i tredje världskriget
Kristersson riskerar att ta Sverige in i tredje världskriget
Sen försöker Kristersson att med ett auktoritetsargument få oss att inse att “det här är allvar på riktigt”. Ja tack, vi förstår att det här är allvar, eftersom det riskerar att dra in Sverige i ett krig som USA och Västmakterna bedriver mot Ryssland, ett krig som inte har med oss att göra.
Vill Ryssland anfalla Sverige och Finland?
Demokratin och freden är hotad, säger Kristersson. Det argument han använder här är — underförstått — att om inte Ryssland besegras kommer Sverige och Finland att attackeras härnäst. Detta är nonsens. För det första: Ryssland har inga resurser att attackera ett neutralt land som Sverige när man är inbegripen i ett krig mot Nato, USA och Västvärlden.
För det andra: Det finns inga bevis på att Ryssland någonsin haft en önskan att angripa sina grannar. Här kan jag bara hänvisa till den välrenommerade professorn John Mearsheimer som i följande föreläsning förklarar hur det var Väst och Nato som orsakade konflikten i Ukraina:
Därefter försöker sig Kristersson på ett slags dubbelt budskap där han pliktskyldigt klargör att yttrandefrihet råder och att det är acceptabelt även att vara motståndare till Nato. Men mot bakgrund av det övriga han säger så underkänner han förstås den inställningen.
Har folket verkligen fått bestämma?
Och sen kommer det:
En mycket bred majoritet av svenska folket och i Sveriges riksdag har bestämt att Sverige och Finland ska gå med i Nato!
Så säger Kristersson. Att en majoritet av svenska folket har bestämt detta är ju en lögn. Sveriges befolkning har inte fått ta ställning. Att hålla en folkomröstning har underkänts av politikerna med hänvisning till att folket skulle kunna utsättas för påverkan från Ryssland. Att befolkningen utsatts för påverkan från svenska politiker och medier utan någon riktigt kritik mot Natomedlemskap från någondera verkar inte bekymra honom.
Ingen debatt
Det kan visserligen vara sant att opinionsundersökningar visar att en majoritet är för medlemskap. Men det är, anser jag, ett självklart resultat av att politiker — som Kristersson — står och skrämmer människor med att det här är det största hotet sedan andra världskriget och att Ryssland kommer att anfalla oss. Ingen debatt eller opinionsbildning mot Nato har fått en chans att skapas. Beslutet fattades i praktiken av Socialdemokraterna när de mycket hastigt svängde i frågan, utan någon folklig debatt att tala om.
Varför så bråttom?
Och nu ska det gå fort, så fort som det överhuvudtaget är möjligt, säger Kristersson. Varför denna brådska? frågar man sig nu. Är det för att Ryssland när som helst kan anfalla? Nej, givetvis inte. Ryssland är upptaget med kriget i Ukraina under ansenlig tid. Dessutom måste man hantera eventuella ytterligare hot från Nato. Polen mobiliserar en armé som eventuellt kan hota västra Ukraina. Ryssland skulle inte — ens om man ville — kunna angripa Sverige på mycket lång tid.
Jag tror snarare det handlar om att Kristersson vill ha in oss i Nato så snabbt som möjligt för att ingen ska hinna stoppa honom. Han har nu chansen att få in oss i alliansen med USA för alltid. När vi väl är inne kommer vi aldrig att kunna backa. Vi kommer då att ingå i USA:s maktsfär med allt vad det innebär av säkerhetspolitiska intressen i världen. Som professor Mearsheimer konstaterar i flera av sina föredrag: Nato är i praktiken ingen allians. Jens Stoltenberg har inga trupper att sätta in. Nato styrs av USA. Övriga länder lyder under USA, något som svenska politiker och militärer tycks längta efter. USA:s stora vinst är att de nu kan göra Östersjön till ett amerikanskt innanhav och att de får tillgång till Gotland, ett osänkbart hangarfartyg strategiskt placerat mitt i Norra Europa.
Sen försöker Kristersson släta över att Finland nu öppnat för att gå in i Nato utan Sverige. Tidigare bedyrade Finland att de skulle gå “hand i hand” med Sverige. Men när Erdogan nu sagt nej till svenskt medlemskap så vill Finland lämna Sverige efter sig. Det är föga förvånande, för i världspolitiken står var och en sig själv närmast, utom möjligen det naiva Sverige.
Varför Finland?
Samtidigt har jag väldigt svårt att förstå att neutrala Finland så starkt traktar efter att få representera Nato — numera Rysslands dödsfiende — på gränsen mot Ryssland. Vem som helst skulle tycka att det ökar risken för konflikt med den mäktige grannen.
Ingen journalist ifrågasätter
Pressträffen avslutas med en frågestund där självklart ingen journalist ifrågasätter något avgörande i Kristerssons budskap. Att det viktigaste som finns är att Sverige snabbt går med i Nato ifrågasätts inte av någon journalist. Inte heller ställer någon en fråga om ifall det verkligen är realistiskt att Ukraina kan vinna kriget.
Däremot ställs en del frågor om hur Sverige nu ska kunna övertala Turkiet att låta oss bli medlemmar. För problemet för Kristersson är ju nu att Erdogan sagt nej, och att vi därför inte kommer att kunna gå med just nu.
Räddade av gonggongen?
Kan det vara så att vi är räddade av gonggongen för ögonblicket? Finns det någon chans att vi kan få igång en opinionsbildning mot krig och mot Nato i ett Sverige som tycks gripet av krigshets? Hur ska vi i så fall kunna åstadkomma det? Skriv gärna en kommentar.
Instämmer vansinnet eskalerar. Varför är det ingen som demonstrerar. Varför finns det ingen fredsrörelsen? Give peace a chanse.
Intressant tack för att du tar dig tiden.