Kyrkan rustar för krig - vi har ingenting lärt på hundra år
Svenska kyrkan talar om en halv miljon döda svenskar. Du som är präst eller kristen, vågar du inte tala för fred?
Sverige förbereder sig för krig, utan att ens vara hotat. Du som är präst eller kristen, vågar du stå upp och tala för fred när alla andra hetsar för krig, eller är det för obekvämt? Om du redan talar för fred så tar jag tillbaka vad jag sagt. Fortsätt i så fall!
En uråldrig stam
För mig, som växte upp under en tid av exempellös fred — trots kallt krig — är det ett overkligt uppvaknande att se att vi människor ingenting lärt. Vi är fortfarande en uråldrig stam som börjar dansa krigsdans när vår hövding hetsar mot våra grannar.
Ofta har svenskarna förfasat sig över andra folks dumhet — som om vi var bättre och visare. Vi var ett fredsälskande, neutralt folk. Vi såg ned på de delar av världen där människor dödade varandra. Det var lätt för oss som levde i en fredlig del av världen. Det var också lätt för att vi hade byggt ett stabilt välfärdsland som skyddades av ett starkt och kompetent försvar. Nu har allt det slagits i spillror.
Ett svartvitt krig?
Andra världskriget är ett dåligt exempel för att få fram min poäng i den här artikeln. Andra världskriget var svart och vitt. De goda slogs mot de onda. Och ondskan var Hitler, som ersatt Satan i den moderna människans mytologi. Jag tror inte historien är så svartvit, men så uppfattar människor det. Och det är ett liknande narrativ som makthavarna nu försöker måla upp med Putin i Hitlers roll. Av skäl jag skrivit om tidigare är det inte en relevant jämförelse.
Första världskriget är ett bättre exempel. En eskalerande spiral av konflikter och hot ledde till ett förödande krig som ingen längre minns skälen till. Soldaterna marscherade glatt till fronten med blommor i gevärspiporna som hurrande människor stoppat dit. Nu skulle ära vinnas och fienden besegras och alla skulle vara hemma till jul. Marschen slutade i skyttegravarna där miljoner led och dog under krigets fasor.
Vi verkar inget ha lärt sen dess.
Kyrkan väntar sig 500 000 lik
Nu når oss nyheten i Aftonbladet att kyrkan också rustar för krig.
Ärkebiskopen uppmanar kyrkan att rusta för krig. Uppsamlingsplatser för lik ska skapas och man ska kunna begrava en halv miljon människor.
Ärkebiskopen uppmanar också sin organisation att se över hur krematorierna ska hållas igång utan el.
Svenska kyrkans samordnare för civilt försvar får frågan om svenskar kan krigsplaceras för att gräva gravar. Ställd inför den frågan säger hon inte — som jag skulle förvänta mig — att den frågan inte alls är relevant, utan hon säger:
Där är vi inte i arbetet än, men det är inte omöjligt
Varför svarar hon så? Vill hon verka viktig eller skrämmas? Det finns väl ingen vettig människa som tror att svenskarna snart kommer att kommenderas att gräva gravar som ska hysa de högar av en halv miljon lik som samlas på uppsamlingsplatser i Sverige. Varför använder man sån krigsretorik?
Varför svarar hon så? Vill hon verka viktig eller skrämmas?
Vilket narrativ väljer Svenska kyrkan?
Nu säger någon att det här är en feltolkning av informationen. Kyrkan har ansvar för att ordna begravningsplats för nästan alla svenskar och då måste man också förbereda sig för eventuella kriser. Men Svenska kyrkan väljer också genom sina ord och signaler vilket narrativ man sluter upp kring. Vad är det som får Svenska kyrkan att tro att en halv miljon svenskar ska dö?
Är det att vår statsminister står och talar om att Ryssland måste besegras och att Sveriges ledande befattningshavare och miltärer samlas till hallelujamöte i Sälen där man diskuterar just hur man ska göra det och varför det är så viktigt? Är det att svenska militärer gärna vill skicka soldater till Baltikum? Är det dessa soldater som ska begravas på kyrkogårdarna? Tror man att man ens får dem tillbaka?
Eller har kyrkan fått för sig att ryska förband kommer att landstiga i Sverige, eller att ryska robotar kommer att slå ned i våra städer? Vilka skäl finns att tro det? Kommer inte risken för det att öka om Sverige går med i Nato?
Svenska kyrkan fångad i krigshetsen
Det som hänt, tror jag, är att Svenska kyrkan fångats i den krigshets som Sveriges ledning trummat upp och som de flesta vanliga svenskar fångats i till den grad att de gärna vill gå med i en krigsallians under USA:s ledning som ska krossa Moskva (ungefär som Karl XII, Napoleon och Hitler trodde att de skulle göra).
Varför står inte Svenska kyrkan upp i detta läge och talar för att Sverige inte ska gå med i Nato utan verka för att fred uppnås i den blodiga konflikten i Ukraina?
Varför står inte Svenska kyrkan upp i detta läge och talar för att Sverige inte ska gå med i Nato utan verka för att fred uppnås i den blodiga konflikten i Ukraina?
Det är inte svårt längre att förstå vare sig att folken genom historien entusiastiskt dragit i krig mot varandra eller att kyrkan ofta spelat med i det spelet.
Ju räddare vi är desto lättare blir det att kontrollera oss.
Jag undrar Sten om detta inte bara är ytterligare ett steg i skrämselpropagandan, att plantera än mer rädsla i oss?